Texterna här är utdrag ur 10 års historiken och 20 års historiken, med texter av Kati Purasjoki, Nils-Erik Mickos, Jonas Heinonen och Lars-Henrik Nyberg. 
Detta historiska utdrag publicerads första gången på webbsidorna 1999.

De första 10 åren

Året var 1977, ett bra år att grunda en ny scoutkår. Några föräldrapar samlades hos Christer och Gunsi Svedberg för att smida planer. I november 1977 fattades det viktiga beslutet – Sibbo skulle få en ny scoutkår. Den 16:de januari 1978 startade vargungeverksamheten och i februari satte patrullerna i gång sin verksamhet. Under perioden 1977-81 steg medlemsantalet från 75 till 113 medlemmar.Den 20.3 1978 fick kåren sitt namn. Det var inget lätt val. Som förslag fanns Sibbo Listiga, Sibbo Landkrabbor, Sibbo Blåtrianglar, Sibbo Fasaner och Scoutkåren Åfararna. Scoutkåren Åfararna segrade slutligen över Sibbo Landkrabbor.

Christer Svedberg håller ett av de första informationsmötena

Kåren får ett hem

Då kårens verksamhet började hölls mötena i församlingens klubblokal och den dåvarande ungdomsgården. Från och med år 1979 fick kåren rätt att förfoga ett rivningshus brevid gamla Andelsbanken. Huset, som kallades för Kråkslottet, var dock dömt att rivas, så detta var endast en tillfällig lösning.
Vargungarna höll sina möten på Sigfridsskolan sedan de blivit uppsagda från församlingens lokal. År 1980 erbjöds kåren Aspkulla i Broböle. Ett utmärkt ställe att ha förläggningar på, men alldeles för långtborta för patrullmöten. Aspkulla utnyttjades fram till år 1996 då det överläts till brandkårens förfogande. Hösten -96 brändes huset ner under en brandkårsövning. Brandmyndigheterna dömde också ut ”Kråkslottet”, och huset kunde inte längre nyttjas av alla patruller. Endel patruller sammankom i Sigfrisskolan och andra i en lokal i Ullala. 1983 fick kåren flytta in i kommunalhemmets trädel. Men år 1985 fick Åfararna äntligen ett eget hem, nämligen Björkbacka (även kallat BB). Huset ägs av kommunen men disponeras av kåren. Under åren har många ommöbleringar skett, men det är här Åfararna hör hemma. Vargungarna har hållit sina möten i Sigfridsskolan fram till år 1991, då möten började hållas på ungdomsgården. Sommaren -98 ”föreslog” kommunen att flytta in den finskspråkiga scoutkåren Hukat till Björkbacka, men efter att ha övertygat kommunen att 300 scouter inte kan ”hushålla” i 3 rum, beslöt man att skippa förslaget. Hukat förlorade dock sin kårlokal….

Verksamheten kommer igång

Den första kanoten provkörs i Savijärvi sommaren 1979

Heter man Åfarare behöver man något att åka på ån med. Kanoter var dyra inköp, och den nya kåren hade inga pengar. Ett rykte spred sig att det fanns ett ställe där man kunde få kanoter till självkostnads pris – om man gjorde dem själv! Några billaster med frivilliga styrde kosan mot en industrihall i Nurmijärvi. Där kunde man tillverka kanoter av glasfiber och plastmassa. Två ”Vinkkari” kanoter tillverkades, en stor och en liten. Finslipningen gjordes i skolcentrums slöjdsal.”Fastän kanoterna stod färdiga först sent en kväll nära midsommar så kunde vi inte låta bli att lasta en av kanoterna på ett biltak och styra kosan mot Savijärvi. Där i den ljusa sommarnatten fick vi så lön för mödan, när det smäckra skrovet tyst skar genom den blanka vattenytan”, skriver Gustav Wikström om den första kanotens första färd i vatten 1979.

Åfärd

Redan denna sommar gjordes det en färd längs Sibbo å ner till havet, och kåren deltog med sina kanoter i ett paddlingsläger i Jaala, som ordnats av Spejarna. Kanoterna har under årens lopp varit till mycket nöje. De har genom kårmärket blivit en symbol för kåren, fast det var så att märket kom först och sedan kanoterna. I dag äger kåren betydligt fler kanoter, här och där lappade efter många åfärder och läger. År 1982 hade kårens verksamhet kommit i gång på allvar. Medlemsantalet steg till 120. Samma år hölls också kårens första egna läger, Mört-82. På lägret deltog 42 scouter, 18 ledare och 27 vargungar.Under resten av femårsperioden steg medlemsantalet överlag mycket. År 1986 kunde kåren stoltsera med 148 medlemmar, en av de största kårerna inom FiSSc (finlands svenska scoutförbund) vid den här tiden. Ökningen märks också i verksamhetsberättelserna, antalet evenemang ökar.

Den 2-6.8 1985 hölls kårens andra läger, ÅL-85, i Långsann i Lovisa. I lägret deltog ca.100 scouter och vargungar, däribland en grupp inbjudna scouter från Östersundom. I och med lägret sker en generationsväxling. Bland ledarna finner man, bakom det gamla gardet, de scouter som började som Vargungar 1978. De, som hörde till de första vargungarna hängde troget med på kårens aktiviteter. Sökande efter nya utmaningar far år 1986 några av dem utomlands, tre till Sverige, två till Skottland och en till USA.

”Hälsning för fanan” på Vidis 1980

De tio senare åren

År 1987 var året då vi firade jubileum med buller och bång! Carita satte upp en Å-opera med vargungar och patrullscouter. På sommaren hölls ett jubileums läger, Deca-87. Samma år gjordes en rekord åfärd. Några tappra scouter lyckades ta sig till havet på 5t 2min och 6sek. De kommande åren kom att kännetecknas av många förändringar. Ledargardet föryngrades, och patrull- och seniorsystemet förändrades under 1990. Det var Mika Huovinen som tog initiativet till det nya senoirsystemet, som troligen var den största förändringen i Åfararnas historia. Systemet går ut på att under ett år utbilda blivande patrulledare.

I praktiken har det betytt hiker, vildmarksteknik, I-klass prov, patrulledarkurs och ledarskaps utbildning (närmast genom gott exempel) under ledning av bästa tillhand varande resurserna. Från början var det nionde klassister som bildade seniorgrupper, men 1995 sänktes åldern till åttonde klassister. Systemet mötte dock ett ganska stort motstånd bland endel ledare som i systemet såg likheter med arméns metoder. Arrangemanget är unikt i Finland och har använts som referens i utvecklandet av det nya senior/rover programmet för hela Finlands Scouter R.f. Trots uppenbara problem och brister, har systemet visat sig ge goda resultat även då förutsättningarna inte alltid varit fördelaktiga.

Evenemangen har under de senaste åren avlöst varandra. Vessö i Borgå har fungerat som en återkommande lägerplats. Till -90 talets mer nämnvärda evenemang hör lägret i Skottland 1996 och Vessarö -98 i Sverige, tillsammans med vår skottska vänkår, 68th fife. Därtill hölls ett paddlingsläger -93 och ett vandrings läger -94. Det kommande lägret, som går under arbetsnamnet Vessö -99, planeras som bäst. Nästa utlandsläger ligger enligt planerna kring år 2001-2002. Ett aktivt deltagande i distriktets och förbundets evenemag kan ännu läggas till listan.

Å-operan på 10 års jubiliumet

Patrull Örnen på Patrull rådd, Mårsbacka 1996

Därtill kan nämnas Jakten på Paavo (kåren hjälpte till att fånga en papegoja som rymt från sin ägare. På två timmar fick man ihop en 20 personers styrka, som rörde sig till fots, med cyckel och med bil.Papegojan fick man inte fast, men ägarn var övertygad att scouter alltid är redo.), och alla förläggningar, vu-dagar, ep-tävlingar, 20 års jubiliumet osv.Det internationella samarbetet med den skottska vän kåren är något som vi jobbar på att ska fortsätta.En gammal tradition som upplivats är kårens egen tidning, Paddlar på loftet (ppl) som återupplivats efter några års ”tystnad”. Tidningen fungerar som informations blad för patrullscouter och ledare. Vem som helst av scouterna får skriva vad som helst (som går igenom cencuren, förstås).

Då och då har kåren glädjen att utdela sitt eget specialmärke, Mästarpaddlarmärket, som man endast kan få om man är Åfarare, och dessutom fyller alla krav (bla. kanotkurs, å-färder mm. mm.) Kårens medlemsantal började sjunka i början av -90 talet, vilket av endel anses ha varit en fördel, eftersom antalet ledare också sjönk. Hösten 1998 steg intresset för scouterna igen, då vargungarnas antal steg till 65.

Texterna på denna sida är utdrag ur 10 års historiken och 20 års historiken, med texter av Kati Purasjoki, Nils-Erik Mickos, Jonas Heinonen och Lars-Henrik Nyberg.

Copyright Scoutkåren Åfararna 1977- Texten publicerad på Scoutkåren Åfararnas webbsida första gången 1999 av Johan Lindroos